En kvinna sitter på en säng under ett rosa myggnät. Runt anklarna på båda benen har hon lindor och under dessa skymtar en gul geléliknande substans.
– Det där är en pasta, damen lider av svåra eksem och vi testar en ny medicin på henne, säger doktor Saman Opatha.
Han berättar att man fotograferar och dokumenterar förloppet varje dag och jämför med resultaten av den medicin man använt för åkomman tidigare. En bit längre in i rummet klirrar flaskor på en serveringsvagn av plåt. Sköterskan kontrollerar medicin och dos i en folder och delar sedan ut medicinerna i patienternas plastmuggar.
Det är eftermiddag på Bandaranaike Memorial Ayurvedic Research Institute i Colombo, Sri Lanka. Den vita byggnaden ligger inbäddad i grönskan från institutets 17 tunnland stora örtträdgård. Mitt i den kaotiska och högljudda staden råder här ett stilla lugn. Institutets forskningssjukhus har fyra avdelningar, en för män, två för kvinnor och en för munkar.
Folkhälsan har varit en viktig fråga på Sri Lanka sedan tidernas begynnelse. Kung Pandukabhaya ska redan på 400-talet före Kristus ha byggt ett sjukhus, ett av de första i världen. Han upprättade också ett system för renhållning i den dåvarande huvudstaden Anuradhapura. Vid utgrävningar i Alahana Pirivena sjukhuset i Polonnaruwa som byggdes på 1100-talet har man hittat både kirurgiska instrument och toaletter med avancerade reningssystem.
Ayurveda, som kan översättas till ”kunskapen om hur man lever”, började utvecklas i Indien för 3000 år sedan och kom till Sri Lanka på 300-talet f.k. I det ayurvediska systemet handlar mycket om hur man undviker sjukdom. Läkaren ger råd om allt från kost och motion till psykiskt välmående och andlighet. Om en person ändå drabbas av sjukdom behandlas denna medicinskt eller kirurgiskt men också med meditation, yoga och massage. Västerländsk medicin introducerades på ön av kolonialmakterna med början på 1500-talet men var reserverad för utlänningar och de mest priviligierade lankeserna till slutet av 1800-talet.År 1948 fick Sri Lanka sin självständighet från Storbritannien och började utveckla en välfärdsstat med fri utbildning och hälsovård. Landet var ett av de fattigaste i Asien men redan i slutet av 70-talet hade man uppnått resultat inom folkhälsan som kunde mäta sig med världens övre medelinkomstländer. I dag är den förväntade medellivslängden i landet 75 år.
På ett område utmärker Sri Lanka sig jämfört med andra länder i regionen. Landet spenderar mindre än hälften så mycket pengar på hälsovård som till exempel Thailand och Malaysia men har en lika frisk befolkning.
År 2014 la Sri lanka 127 dollar per person på sjukvård. Thailand la 360 dollar och Malaysia 456 dollar. Den förväntade friska medellivslängden var 67 år på Sri Lanka, 66,5 i Malaysia och 66,8 i Thailand. Per 1000 barn födda förväntades tio dö före fem års ålder på Sri Lanka, 7,2 i Malaysia och 12,6 i Thailand.
Sri Lanka har satsat mycket på förebyggande vård. Bland annat har man etablerat drygt 700 så kallade ‘healthy living clinics’ runt om i landet. Här får medborgarna råd om kost och motion men man gör också tester för att upptäcka och förebygga de nya välfärdssjukdomarna. Dessa sjukdomar står idag, enligt Världshälsoorganisationen, för 65 procent av alla dödsfall på Sri Lanka.
Apoteket mittemot det stora privata sjukhuset i Colombo är välordnat och prydligt. Det mesta på hyllorna känns igen av svenska ögon men precis innanför dörren står några sjukhussängar och trängs med rullstolar och andra hjälpmedel. Apoteket är privat och precis som sjukhuset på andra sidan gatan är deras kunder de som har råd att slippa vänta på att deras behov ska tillgodoses av den statliga vården.
– Sjukvård och mediciner är gratis i den statliga vården, kvaliteten är hög och läkarna duktiga men folk vill inte stå i kö, därför kommer de till oss, säger farmaceuten Mahesh Dilrak.
Hela tiden kommer apoteksassistenterna fram till hans skrivbord med handskrivna papper. Det är läkarnas recept. Mahesh Dilrak skriver ner ordinationerna på lappar som sedan fästs på patienternas förpackningar.
Det finns flera olika sätt att bli farmaceut på Sri lanka. Man kan till exempel gå som lärling med kompletterande deltidsstudier eller gå yrkeshögskola.
– Själv har jag en kandidatexamen från universitetet i Colombo, berättar Mahesh Dilrak.
Han har arbetat som farmaceut i två månader nu men verkar redan varm i kläderna.Var han går när han själv är sjuk beror på vad han drabbats av.
– Om det handlar om ortopediska besvär till exempel, då går jag till en ayurvedisk läkare men om det handlar om en allvarlig sjukdom går jag till en läkare inom västerländsk medicin.
Och så verkar det vara för många lankeser, oavsett klass, ekonomi och utbildningsnivå.
– De yngre lutar mer åt den västerländska skolan, de vill att det ska gå fort att bli frisk. Ayurvedisk medicin tar tid och kräver en omställning i livsstil som inte alla är beredda att göra, berättar Bobby Hansen som driver en stor resebyrå i landet.
Till Kerala i Indien reser nästan en miljon utländska turister för att få ayurvediska behandlingar varje år. De stannar dessutom längre än turister gör vanligtvis, i genomsnitt 18 dagar. Det är naturligtvis bra för ekonomin.
– Även Sri Lanka märker av en stadigt ökande ström resenärer som kommer just för att få behandlingar, berättar Bobby Hansen.
På Barberyn resort i Beruwala stannar man minst en vecka. Det är all-inclusive som gäller för här är alla semesterns delar viktiga för att nå målet. En frisk turist. Maten, miljön, vilan, havet, naturen, lugnet och så klart behandlingarna. Varje dag under vistelsen träffar patienten sin läkare för konsultation och uppföljning, sen följer ångbad, oljemassager och inpackningar. Patienterna får lära sig om kost och livsbalans, meditation, yoga och örter. Hotellet har egna örtträdgårdar och tillverkar medicinerna på plats varje dag enligt doktor Mangalas ordinationer.
– Precis som i västerländsk medicin finns det recept att förhålla sig till, de ser likadana ut var du än kommer i världen.
En ayurvedisk läkarstudent måste kunna identifiera minst 800 av de 1430 medicinalväxter som finns på Sri lanka för att klara examen. Och de ska identifieras i torkat tillstånd.
Bakom sjukhusbyggnaden på Bandaranaike Memorial Ayurvedic Research Institute ligger de olika laboratorierna. Herbariet ryms i platsbyggda skåp i mörkt trä längs väggarna på den botaniska avdelningen. Växterna är organiserade i familjer efter de latinska namnen. Herbariet finns till som referensbibliotek för forskare och studenter. Här finns också en fröbank och så det levande herbariet i den stora parken utanför.
– En av våra uppgifter är att uppmuntra småbrukare att odla medicinalväxter. Vi måste fortfarande importera mycket råmaterial och det vill vi gärna komma ifrån, berättar Saman Opath.
I en nyare modern byggnad finns avdelningen för forskning, standardisering och kvalitetskontroll. Det finns avdelningar för analytisk kemi, mikrobiologi, molekylärbiologi och cellkulturanalys. Förutom egen forskning utför labbet tester på ayurvediska läkemedel från den fria marknaden.
Samma myndighet som kontrollerar och godkänner västerländska läkemedel kontrollerar de ayurvediska och på deras hemsida finns listor på alla godkända läkemedel och alla godkända apotek. Men det finns också en lista som beskriver hur konsumenten själv bör kontrollera att läkemedlen hanteras på ett riktigt sätt, att en farmaceut övervakar hanteringen och att läkemedlen inte är stulna. Inom farmacin finns starka och väletablerade kontrollmekanismer som reglerar allt från utbildning till råmaterial, import och export men det finns också indikationer på att reglerna bryts av en del apoteksinnehavare, både inom den västerländska traditionen och den ayurvediska.
Genom dörren till munkarnas sal på Bandaranaike Memorial Ayurvedic Research Institute skymtar en stor Buddhastaty. Inne i salens relativa svalka vilar åtta munkar på sina sängar. Papiliyawela Dharmarama sitter på en sittring. Han grimaserar av smärtan från ett diskbråck i ländryggen.
– Han vill inte opereras så han har kommit hit i stället, berättar Saman Opath.
Efter en vecka av behandlingar med bland annat yoga, massage och kroppsinpackningar är han bättre men får ändå remiss till operation på ett av stadens västerländska sjukhus.
Så är det här, utbildade farmaceuter går till ayurvediska läkare och ayurvediska läkare remitterar sina patienter till de västerländska sjukhusen. Det förekommer inga direkta samarbeten mellan de båda skolorna men prestigelösheten ger lankeserna fler möjligheter att leva ett långt, friskt liv.
Artikeln publicerades i Svensk Farmaci, facklig tidskrift för farmaceuter, i april 2017
Senaka Bibile
Varje år hålls en minneshögtid över en av Sri Lankas mest vördade medborgare. Senaka Bibile var professor i farmaci och en nytänkare som haft stor betydelse för sjukvården inte bara på Sri Lanka utan i hela tredje världen.
Han upprättade 1958 en lista på de mediciner som skulle finnas tillgängliga i landet. De var 630 stycken och de skulle köpas in och skrivas ut under sina generiska namn. En farmakopé distribuerades till landets hälsovårdspersonal med riktlinjer och information kring de godkända läkemedlen och hur de skulle användas på ett effektivt och rationellt sätt. Läkemedlen köptes in genom internationella anbudsförfaranden.
1971 upprättades på Bibiles rekomendation ett statligt läkemedelsföretag genom vilket all import och all inhemsk produktion av läkemedel skulle kanaliseras och en nationell läkemedelspolicy etablerades.
Sri Lankas läkemedelsstrategi var en förebild när Världshälsoorganisationen utarbetade rekommendationer för utvecklingsvärldens basläkemedelsprogram senare på 1970-talet.