I skyltfönstret på Mays Chemists i Melville står färgglada blomkrukor på rad. Innanför dörrarna rad efter rad av skönhetsprodukter och annat bra att ha.
– Det är chefen som bestämmer vad vi ska ha för utbud av icke-sjukvårdsrelaterade produkter, berättar Helen Miljo.
Den första april firade hon 45 år som farmaceut på Mays. Hon bjuder in till undersökningsrummet bakom receptdisken. En brits, ett skrivbord och affischer som påminner om att det är dags för årets influensavaccination. Den sydafrikanska vintern är på väg.
– Vi farmaceuter får ge vissa vaccinationer och sprutor, ta blodtryck och mäta kolesterol. Vår sjuksköterska får göra diagnoser, ta hiv-tester och skriva recept.
Mays är ett privat apotek i ett område som fortfarande framförallt befolkas av vita sydafrikaner. Här finns allt man kan hitta på ett svenskt apotek och lite till.
Före de första demokratiska valen 1994 var sjukvården i Sydafrika, precis som allt annat, uppdelad efter apartheidsystemets definition av ras. I dag bygger den på två parallella system, baserade på ekonomiska förutsättningar och inte på hudfärg som tidigare. Privata sjukvårdsförsäkringar för den som har råd och gratis statlig sjukvård för den som inte har det.
Men egentligen har ingenting förändrats i praktiken eftersom den ekonomiska makten ligger kvar hos den vita minoriteten. 70 procent av de 38 236 sydafrikanska läkarna arbetar inom den privata sjukvården som servar 16 procent av landets befolkning. Resten, de närmare 44 miljoner människor som är hänvisade till den statliga vården delar på 11 470 läkare. Majoriteten av dessa 44 miljoner är icke-vita.
Apoteken i Sydafrika är också privatägda. Kunderna betalar antingen ur egen ficka eller genom sin privata sjukförsäkring, den som bara 16 procent av befolkningen har råd med.
– De som inte har råd att komma till oss måste gå till de statliga sjukhusen eller klinikerna men där får man vänta länge och ofta saknas viktiga läkemedel, berättar Helen Miljo.
Inne i centrala Johannesburg ligger Suliman´s Pharmacy. Kundkretsen här är icke-vit med låg eller ingen inkomst. Utbudet är magert och här finns bara en utbildad farmaceut.
– Vi fyller ut glappet mellan vad som borde finnas på sjukhusen och vad som faktiskt finns men du måste betala för det, säger Solly Matsimela, farmaceutens assistent.
På disken står en rad flaskor med traditionell afrikansk medicin, ett komplement till de konventionella läkemedlen på vägghyllorna.
– Det är olika örtmediciner. En del kunder föredrar dem framför kemiska preparat, säger Solly Matsimela.
Medicinerna sägs hjälpa mot åkommor som artros, diarré, svag manlig libido, svårigheter att bli gravid och njuråkommor.
På apoteket i Melville finns en liknande hylla med kurer för nästan samma åkommor men här är de traditionella läkemedlen av europeiskt ursprung och består av örter i stark sprit.
– Det är holländska örtkurer som funnits i hundratals år, tyvärr ges de ofta till barn, det är olyckligt för de har en väldigt hög alkoholprocent, berättar Helen Miljo.
Före 1994 fanns inget basläkemedelsprogram i Sydafrika. 1996 kom en första så kallad essential drugs list, en lista på livsnödvändiga läkemedel och tillhörande standardiserade behandlingsmetoder för vanliga sjukdomar. Listans syfte var att göra vården mer jämlik mellan de olika befolkningsgrupperna.
– Men de senaste ett och ett halvt åren saknar vi alltid ett tjugotal viktiga läkemedel från listan. Vi vet inte vad det beror på men det här är ett stort problem, säger Helen Miljo.
Rapporter från hälsoministeriet bekräftar att det under de senaste åren varit brist på olika läkemedel i landet, bland annat har bromsmediciner mot HIV saknats i olika distrikt vid olika tidpunkter. Bristerna skylls på logistiska och administrativa problem på lokal nivå men också ett ointresse från internationella leverantörer att leverera läkemedel till länder som Sydafrika där betalningsförmågan är låg.
För att komma till rätta med problemen har hälsoministeriet vidtagit en mängd åtgärder. Bland annat har man tillsammans med stiftelsen Clinton Health Access Initiative tagit fram ett webbaserat övervakningsprogram som håller koll på produktionen på leverantörssidan. Programmet fungerar som ett tidigt varningssystem och ger sjukhus och apotek en chans att hitta alternativa läkemedel eller leverantörer innan bristen har uppstått.
Nu står Sydafrika inför en av de största reformerna i landets demokratiska historia, ett nationellt hälsoprogram ska implementeras över 14 år och finansieras främst med skattemedel. Alla landets medborgare och personer med permanenta uppehållstillstånd ska täckas av en allmän sjukvårdsförsäkring. De första stegen togs 2012 då man började vidta åtgärder för att stärka den statliga sjukvården i kvalitet och kapacitet. En mängd nya kliniker och flera större sjukhus har byggts och de befintliga genomgår kvalitetssäkringar.
När förändringarna i sjukvårdsförsäkringen väl träder i kraft kommer alla att omfattas och de privata försäkringarna ska endast kunna täcka kompletterande behandlingar.
Kanske kommer alla i regnbågsnationen att få samma förutsättningar till ett gott liv till slut.
Publicerad i branschtidningen Svensk Farmaci juni 2016